Nya Wermlands-Tidningen 3 maj 2011
Karlstad: Gemenskapen gror i Fallängens Odlarklubb
Bland den spirande vitlöken sitter Fallängens Odlarklubbs ordförande Ingela Merking på knä och bara mår bra.
Koloniområdet på Färjestad är en grön oas med rufsig charm, där solidaritet och trivsel är lika viktigt som odlingarna.
"Det känns gott, att jobba här är rena terapin", säger Ingela Merking.
Koloniområdet på Färjestad är en grön oas med rufsig charm, där solidaritet och trivsel är lika viktigt som odlingarna.
"Det känns gott, att jobba här är rena terapin", säger Ingela Merking.
I klubbstugan står de gemensamma redskapen prydligt uppradade längs vägen. Anita Dagmarsdotter är på väg in för att lämna
vattenkannan, och packa ihop efter dagens timmar på kolonilotten vid Fallängens Odlarklubb.
vattenkannan, och packa ihop efter dagens timmar på kolonilotten vid Fallängens Odlarklubb.
Karlstad: Några kvadratmeter frihet
"Här finns det jag saknar i den vanliga världen"
Det finns några platser kvar i Karlstad som inte är det minsta stadslika.
Fallängens Odlarklubb, står det på den handmålade skylten uppe vid skogskanten på Färjestad. Stället är fullkomligt avväpnande i sin rufsiga charm. Det är Valborgsafton och solen skiner. På vägen uppåt skogen leds en grupp små ryttare från ridskolan, och på andra sidan koloniområdet smattrar en travhäst förbi på träningsbanan. Mattias Lalin kommer upp från bäcken med ännu en kanna vatten. Han och Helena Andersson hoppas få mycket på sin lott. "Målet är att bli självförsörjande på grönsaker", säger Helena Andersson. Det har tagit fem år att få jorden iordning, men i år är vi nog där. Helena Andersson är proffs. Hon undervisar om trädgårdsodling på Hammarö gymnasium, och lever sin dröm här. "Ett tag ville jag flytta ut på landet och bli helt självförsörjande, men sedan insåg jag att jag vill bo i stan ändå, av sociala skäl". Nu bor hon i lägenhet på Färjestad och har sin odling på cykelavstånd. Där emellan ligger ridskolan där hon också älskar att vara. "Jag mockar och gör fint i stallet, sedan tar jag skottkärran och kör hit gödsel och gammalt hö. Den ekologiska biten är viktig för mig. Det handlar om kretsloppstänkandet och att jag vet vad jag stoppar i mig". Ny grön våg "Vi bär vatten från bäcken nu", säger Ingela Merking, och nickar mot Mattias Lalin och hans kanna. "Någon stal pumpen och hade sönder slangen". Ingela Merking är nybliven medlem i klubben, och blev som den engagerade människa hon är, genast ordförande. Hon och Bengt-Åke Johansson kämpar med att få ordning på två lotter som inte varit odlade på ett tag. En åt sig och en åt Ingela Merkings 85-årige far och hans särbo. "Det känns gott. Att jobba här är rena terapin. Jag tror att det här med ekologisk odling ligger i tiden. Föreningen lever upp och har fått nya unga medlemmar. Vi håller på att få en repris på 1970-talets gröna våg". "Gör vad man har lust till" Ingela Merking har inte riktigt lika höga ambitioner som Helena Andersson. Hon är här för att hon mår så gott av det. "Det är det som är så skönt här på Fallängen. Man gör det man har lust och ork till. Det finns inget av, att gör hon så, då måste jag göra något ännu bättre". Här har man alla redskap tillsammans. De står prydligt utmed väggen i ett anspråkslöst litet klubbhus, som målats med färgslattar som blivit över någon annanstans. Det finns ett 40-tal lotter på området. Hyran är modest: 2,50 kronor kvadratmetern. De flesta, men inte alla, är uthyrda. På några lotter ser man redan rädisorna komma. Några är inte i ordning alls. men det gör inget. En äldre människa kan ha svårt att bära vatten från bäcken, när kroppen krånglar mer än vanligt. En annan kan ha för mycket att göra på andra områden i livet just nu. Olika falla ödets lotter. Här vet man det och bryr sig. "Vi hjälper varandra", säger Ingela Merking. "Jag är övervintrad proggare, och är förtvivlad över att ordet solidaritet knappt används längre. Men här finns det jag saknar i den vanliga världen; man hjälps åt, och alla gör vad de kan". |
Ett par kvadratmeter frihet är vad odlingslotten på Fallängen innebär för Bengt-Åke Johansson och klubbens ordförande Ingela Merking. Frihet med en hel del rensning.
Mattias Lalin ger spenaten ytterligare en kanna vatten. Vattnet hämtas i
bäcken bredvid. Det har blivit många turer med vattenkannan för Mattias Lalins och Helena Anderssons, som haft kolonilott i fem år. I den lilla klubbstugan, som är målad med färgslattar, och inred med
loppisfynd, hänger trädgårdshandskarna på tork mellan varven. |
Helena Andersson inspekterar jordgubbsplantorna som står och mår gott i solen, hästgödslet och halmen. "Målet är att bli självförsörjande på grönsaker".
|
"Att jobba här, är rena terapin", tycker Fallängens Odlarklubbs
ordförande Ingela Merking. |